Allt fler tongivande röster talar om att världen har förändrats och förflyttat sig från folkrättsliga principer och starka internationella samarbetsorgan. Uttrycket den starkes rätt fick ett uppsving i samband med att Ryssland attackerade Ukraina, och efter Trumps uttalande om att USA skulle ta över Grönland är det många som slår fast att det är det som gäller. Har vi har gått från ordning till djungelns lag?

Den som blev mest citerad under World Economic Forum i Davos, förutom Trump, var Kanadas premiärminister Mark Carney. Han beskrev den så kallade regelbaserade världsordningen som delvis falsk; de starkaste har gjort undantag när det passat dem, reglerna för handel är asymmetriskt upprättade och de internationella lagarnas stränghet beror på vem som var anklagad eller offer. Han pekade ut en ny världsordning där små och mellanstora stater bygger allianser utifrån en värdebaserad pragmatism, som vilar på mänskliga rättigheter, staters suveränitet och hållbar utveckling. Har vi levt i en lögn? Är en världsordning utan den starkes rätt möjlig?

Det var ett historiskt misstag att ge bort ansvaret för vår säkerhet till USA. Europas nya framtid måste byggas på våra egna intressen. Men stormakterna kommer knappast att maka på sig och bjuda plats vid bordet. Nu måste vi medelstora länder gå samman och hitta en ny världsordning, skriver forskarna Trita Parsi och Frida Stranne.

Nyhetssajten Omni rapporterar om en debattartikel i DN där forskarna Trita Parsi och Frida Stranne riktar skarp kritik mot Europas säkerhetspolitik efter Rysslands invasion av Ukraina.

De menar att Europa begick ett ”strategiskt misstag” genom att ensidigt förlita sig på USA för sin säkerhet – ett vägval som riskerar att bli kostsamt både för Europa och för Ukraina.

Forskarna påpekar att Europas säkerhet inte kan utformas som om kontinenten låg på andra sidan Atlanten. Geografin gör Europa till direkt granne med Ryssland, vilket kräver en mer självständig och långsiktig strategi.

I kvällens Aktuelltsändning fick USA-kännaren Frida Stranne frågan om hon tror att USA och Donald Trump kommer att lyckas ta över Grönland.

– Jag tror att han faktiskt har ganska goda chanser till det, sett ur hans eget perspektiv, säger Frida Stranne.

Att analysera kriget utifrån en ledande teoretisk skolbildning (realism) innebär att man studerar hur stormakter agerar utifrån intressen, inte moral. Att påpeka att Ukraina hamnat i ett skruvstäd mellan rysk imperialism och västlig expansionsvilja är inte att frånta Ukraina dess agens. Det är att erkänna de brutala ramar inom vilka denna agens verkar.

Det som nu händer på det karibiska havet är inte ett självförsvar mot en terroristgrupp, det är inte ens rättsskipning mot droghandel, det är, med stor sannolikhet, de första stegen mot en illegal intervention. Varför väljer vi att svälja ett falskt narrativ när det gäller USA, men inte Ryssland, frågar sig Frida Stranne som uppmanar alla, inte minst media, att ta ansvar för rapporteringen.

När osaklighet belönas, forskningsbaserade analyser misstänkliggörs och de som tänker annorlunda hängs ut innebär det en offentlig bestraffning som leder till självcensur. Signalen blir tydlig: anpassa dig eller tystna.

Det är inte enbart kriget i Ukraina som är en säkerhetsutmaning för Europa. Våra ledares bristande förmåga att se USA som bara en av flera stormakter, och att förknippa deras intressen med våra, kommer att göra att vi blir pjäsen som offras, skriver Frida Stranne och Trita Parsi.

Varför insisterar europeiska politiker och ledarskribenter på att till varje pris fortsätta ett krig som inte kan vinnas? Varför tystas och marginaliseras röster som vill tala om fred och förnuft? Frida Stranne förvånas över ett alltmer ensidigt medieklimat.

Den tystade realismen – om västvärldens ensidiga krigsnarrativ

I skuggan av kriget i Ukraina formas en mediebild där väst framställs som det goda, och varje avvikande analys stämplas som farlig. Men genom att utestänga den realistiska traditionen inom internationell politik berövas vi verktygen att förstå hur stormakter faktiskt agerar, menar Frida Stranne.

För att få en realistisk bild av kriget i Ukraina måste man vända sig till utländska medier, skriver Frida Stranne och Peo Hansen. 

För ett par månader sedan signalerade Zelenskyj att han nu är beredd att åtminstone temporärt avstå territorium till Ryssland för att avsluta ”krigets heta fas”. Det sätter svenska medier i en svår sits eftersom de rutinmässigt avfärdat varje territoriell eftergift till Ryssland som putinism.

För oss som anklagats för att vara just Putins hantlangare handlar Kievs trevare förstås inte alls om någon putinism. I stället ska den ses som ett tecken på en gryende realism, den realism som vi förespråkat sedan kriget inleddes för snart tre år sedan och som är nödvändig för att få ett slut på slakten och avvärja en eskalering av kriget.

I två och ett halvt år har svenska folket matats med idén om att väst måste och kan ”vinna” över Ryssland – utan några skarpa motfrågor om vad som menas med seger, hur det ska gå till eller till vilket pris det ska ske. Nu, när kriget är på väg att förloras, väljer väst att eskalera konflikten – ett oerhört farligt vägval, skriver Frida Stranne.

Vill vi starta ett nytt världskrig innan vi förhandlar?

Sveriges roll bör vara att balansera stormakterna och arbeta för en global nedrustning. Den väg våra politiker nu valt, att bli en lydstat till USA, hotar säkerheten i världen och kan på sikt leda till krig mellan USA och Kina – där vi involveras, skriver Frida Stranne och Trita Parsi.