ORDFRONT: När berättelsen blir vapnet

Det som nu händer på det karibiska havet är inte ett självförsvar mot en terroristgrupp, det är inte ens rättsskipning mot droghandel, det är, med stor sannolikhet, de första stegen mot en illegal intervention. Varför väljer vi att svälja ett falskt narrativ när det gäller USA, men inte Ryssland, frågar sig Frida Stranne som uppmanar alla, inte minst media, att ta ansvar för rapporteringen.

Det är fullt rimligt att vilja stoppa narkotikasmuggling. Det är lika rimligt att önska ett bättre politiskt styre i Venezuela. Men när dessa argument används för att rättfärdiga dödliga militära insatser utanför Venezuelas kust förskjuts den rättsliga och moraliska grunden för internationell ordning. Vad som utåt presenteras som ett krig mot droger blir i praktiken ett test på hur långt Washington ännu en gång kan tänja gränserna för folkrätten – och hur villigt dess allierade låter en politiskt laddad berättelse om hot och ondska ersätta konkreta bevis. Under ytan handlar det inte bara om narkotikabekämpning utan om att legitimera en strategi för regimförändring. 

För att förstå det som nu sker krävs att vi ser bortom de berättelser som döljer de faktiska motiven. Trumpadministrationen använder välbekanta strategier – byggda kring hot och berättelser om korrupta eller illegitima regimer – för att skapa acceptans för interventioner i andra stater. Mönstret går igen sedan decennier, berättelsen blir det främsta maktmedlet, och juridikens gränser flyttas när geopolitiska och ekonomiska intressen står på spel. LÄS HELA ARTIKELN HÄR: