MAGASINET KONKRET: Den tystade realismen – om västvärldens ensidiga krigsnarrativ

I skuggan av kriget i Ukraina formas en mediebild där väst framställs som det goda, och varje avvikande analys stämplas som farlig. Men genom att utestänga den realistiska traditionen inom internationell politik berövas vi verktygen att förstå hur stormakter faktiskt agerar, menar Frida Stranne.

I en säkerhetspolitisk kris av den dignitet vi nu upplever i Europa förtjänar svenska folket att få ta del av olika perspektiv på varför vi befinner oss i denna situation och vilka handlingsvägar som står till buds.

Medierna har till uppgift att rapportera och bereda plats för olika analyser av både krig och de underliggande drivkrafterna – ändå ser vi hur röster som förespråkar ett så kallat realistiskt perspektiv i princip helt marginaliserats.

En berättigad fråga är på vilka grunder detta sker, och under vilket inflytande svenska medier väljer att konsekvent utestänga ett av statsvetenskapens två dominerande teoretiska fält.

Realismens varnande röster

Särskilt anmärkningsvärt är det eftersom just framstående realister som Christopher Layne, George Kennan och John Mearsheimer i decennier förutsett ett möjligt krig i Ukraina – och även pekat ut de risker ett sådant krig skulle föra med sig för Europa.

Konsekvensen av att realister, sedan Rysslands invasion för tre år sedan, av tongivande debattörer tillåtits beskyllas för att ursäkta Putins krig – en både banal och antiintellektuell hållning – är att svenska folket berövats möjligheten att förstå vilka faror Europas ledare nu utsätter oss för när det enda svar de har på de politiska förändringarna i USA är mer vapen och fortsatt krig. LÄS MER HÄR. LÄS MER HÄR.